Det visuella språket så som det får sitt uttryck på Kin museum för samtidskonst är sprunget ur ett dekorativt språk som är åtskilligt mycket äldre än till och med staden Kiruna. Med bokstäver, symboler och tidsmarkörer från den samiska kulturen har en unik och tilltalande grafisk värld skapats. Det är en värld av skiftande men återkommande element av både tid och symbolism som skapar en både meningsfull och djup inramning till Kins kommunikation och framtoning.

Symboler för både lycka och välgång vävs samman med markörer för tidens skiftande gång i det arktiska kretsloppet. Detta visuella språk är resultatet av ett samarbete mellan de samiska konstnärerna Inga-Wiktoria Påve och Fredrik Prost samt formgivarna Johanna Lewengard och Benedetta Crippa.

Det nya hustypsnittet, GT Sectra, balanserar mellan hög läsbarhet och rikedom i detaljer. På avstånd arbetar det som en tämligen lågmäld seriff, det är på nära håll vi får lära känna bokstävernas tydliga karaktär. Som om de vore grovt uthuggna i trä eller is, eller utklippta med sax i tunt papper. Det faktum att Kins skyltar, trycksaker och hemsida nu produceras på fyra olika språk, däribland nordsamiska, ställer krav på ett typsnitt med motsvarande språkstöd. Det har GT Sectra, och som ett sällsynt exempel i Europa skriver Grilli Type ut, svart på vitt, att typsnittet ger stöd för nordsamiska. Utan typsnitthusets redogörande av minoritetsspråk hade vi behövt förlita oss på typsnitt som delar en del diakritiska tecken med nordsamiskan. Att GT Sectra har ett så brett språkstöd är resultatet av ett samarbete mellan inte mindre än sex olika typsnittsformgivare.

Valet av den gröna färgen börjar i Kins rumsliga verklighet. Museet är lokaliserat mitt i Kirunas stadshus, i Henning Larsens ömsom cylinderformade, ömsom kubiska arkitektur i guld, svart och vitt med många svarta stängda dörrar. Färgen möter besökaren redan vid Luca Freis skulptur i entrén, för att fortsätta vägleda besökaren genom Kins olika utrymmen, i och utanför huset.

Det som vanligtvis kallas för en logotyp är framtagen under arbetsnamnet ”återkommande bild på jobbet”. En språklig förskjutning som riktar uppmärksamheten mot vad den gör snarare än är och representerar. ”Ett synopsis”, säger Inga-Wiktoria under ett möte, som en påminnelse om hur Kins visuella språk utgör en hel berättelsevärld.