Britta Marakatt-Labba på Kin

I Kins samlingspresentation ingår en ”miniutställning” med Britta Marakatt-Labbas broderade bilder och ett antal grafiska blad baserade på textila verk där hon väver samman personliga erfarenheter från livet i norr, med klimatkrisen som drabbar hela planeten. Under fem årtionden har konstnären skapat en rik och poetisk berättelse om samerna, det enda erkända urfolket på den europeiska kontinenten, och deras kamp för marken och kulturen.

Marakatt-Labba föddes 1951 i en renskötarfamilj i Ađevuopmi /Idivuoma. Hon bor och verkar i Badje Sohppar/Övre Soppero, som i likhet med Ađevuopmi ligger i Giron/Kiruna kommun på den svenska sidan av Sápmi. Sin konstutbildning fick hon på Sunderby folkhögskola och HDK Valand i Göteborg. I sina verk skildrar hon samisk vardag och politik såväl som historiska händelser och mytologiska scener, och liksom i jojken saknar hennes berättelser oftast början och slut. Panoramalandskap med vita bergsplatåer fungerar som bakgrund åt detaljerade scener som skildras i bildernas förgrund. Hon framhåller i en tidig intervju att de nomadiska och renskötande samerna tog med sig textila hantverk under de årliga flyttarna – än idag är det lätt att packa ner och bära med sig.

Ett återkommande motiv renar, med eller utan slädar, ett annat är figurer som bär ládjogaphir, den röda hornmössan som bars av samiska kvinnor främst i de nordsamiska och östra områdena. Den förbjöds av kyrkan under 1800-talet eftersom den ansågs vara djävulens redskap. Sedan 1990-talet har hornmössan fått en renässans, delvis tack var att den lyfts fram av Marakatt-Labba. För henne står hornmössan för styrka och självbestämmande och den bärs av de samiska gudinnorna. Randiga vävar, ranor, dyker upp i många bilder, som täcken i slädar och på bäddar samt utanpå lavvu, tältkåtor. Konturerna av nåjdtrummor, de samiska shamanernas trummor, dyker upp i ett flertal verk. Ett annat motiv är människor som gör saker tillsammans; de upplever naturen, reser i rensläde, diskuterar, förhandlar och sover. Scenerna äger nästan alltid rum utomhus, i landskap med snö men ibland också i stadsmiljö, närmare bestämt där Kiruna och LKAB-gruvan skildras. Himlen spelar en viktig roll i bilderna, ibland i form av kosmos som leder tankarna till något större, existentiellt.

Marakatt-Labbas konst har formats av hennes uppväxt mitt i den samiska kulturen. Från tidig ålder har hon sysslat med duodji, sameslöjd, då hon exempelvis skapade koltar och andra typer av kläder av tyg och skinn. Hon färgar än idag sina tyger och garner själv och blandar i senare verk gärna broderi, tryck och applikation i samma bild. Marakatt-Labba har också haft ett omfattande politiskt engagemang genom åren. Utöver sin medverkan i det samiska konstnärskollektivet känt som Mázejuavku (Masi-gruppen), som bildades 1979, var hon aktiv i den så kallade Altakonflikten. År 1980 hölls stora demonstrationer mot utbyggnaden av vattendraget Àltà-Guovdageaidnu/Alta-Kautokeino som hotade att översvämma flera samhällen och stora renbetesområden. Hon var också med och grundade det samiska konstnärsförbundet SDS i Johkamohkki/Jokkmokk och hon satt i dess styrelse från 1979 till 1984. Under de senaste åren har hon till exempel demonstrerat mot oljeborrning i Arktis och på andra vis tagit ställning för klimaträttvisa.

En av Marakatt-Labbas mest betydande insatser är att hon har varit med och utvecklat en infrastruktur för andra samiska konstnärer och gjort den samiska konsten tillgänglig för en bredare publik. Därtill har hon tagit på sig att värna det samiska kulturarvet, samernas levnadsvillkor, kultur och konstvärld, genom exempelvis engagemang i styrelsen för Svenska Samers Riksförbund och Konstnärernas Riksorganisation. Britta Marakatt-Labba har sedan sitt internationella genombrott 2017 på Documenta 14 in Kassel och i huvudutställningen på Venedigbiennalen 2022 rönt stor uppmärksamhet världen över och hennes verk ingår numera i en lång rad konstsamlingar. Den retrospektiva utställningen I stjärnornas fotspår–Britta Marakatt-Labbas broderade världar ägde rum på Kin från oktober 2024 till mars 2025.