Öppningsprogram—Om det fula och det vackra: Johan Turi, Outi Pieski och Johanna Minde och Emilie Demant Hatt genom Eva la Cours blick

Vernissage: Lördag 5 september, plan 2

12:30
Invigningsceremoni: Markerna, ett verk av Carola Grahn och Nils-Johan Labba.

Maria Lind, chef för Kin, hälsar välkomna

12:45
Krister Stoor jojkar Johan Turi

13:00
Konstnären Outi Pieski och arkitekten Johanna Minde berättar om sina verk i utställningen

13:45
Konstnären Eva La Cour presenterar sin film om den komplexa relationen mellan den danska konstnären och självlärda antropologen Emilie Demant Hatt (1873–1958) och Johan Turi,
i Konstverkstan på våning 1

Föreläsningar, plan 5

14:30
Harald Gaski
Vargjägaren som blev samisk klassiker: Johan Turis konst betraktad och bedömd ur ett urfolksestetiskt perspektiv

Det dröjde hundra år innan Johan Turi (1854–1936) kom att erkännas som konstnär. Under lång tid var han främst känd utanför den samiska världen som författare till den första samiska boken skriven på samiska av en same – en bok med tydlig samisk röst utanför den religiösa litteraturen. För de samer som kände Turi var han framför allt en skicklig vargjägare med omfattande kunskaper om samisk kultur, som han hade stark vilja att förmedla. När Johan Turis konst ställdes ut i Köpenhamn 1928 beskrevs hans färglagda teckningar som ”unga och helt opåverkade”. Verken bar en fräschör och introducerade nya motiv från ett geografiskt område som i Köpenhamn uppfattades som perifert. Idag är Johan Turi en av de mest citerade samiska författarna. Han betraktas som en urfolksfilosof och som en inspirationskälla för samisk kulturell revitalisering.

15:15
Mikael Svonni
Johan Turi: en samisk författare med blick för både helhet och detaljer

Johan Turi var den första samiska författaren som skrev en bok på samiska om samiskt liv och samiska livsvillkor. Han föddes 1854 i Guovdageaidnu i Norge men flyttade med sin familj till Dálbmá (Talma sameby) i Sverige på 1880-talet. Liksom övriga i familjen var han renskötare men även fiske och framför allt jakt var viktiga delar av hans liv. Han hade länge drömt om att skriva en bok om samer så att människor som inte levde i samiska samhällen kunde få inblick i samernas liv. Genom en rad lyckliga omständigheter kunde han förverkliga sin dröm när han kom i kontakt med Emilie Demant (Hatt), en dansk konstnär och etnograf som lovade att hjälpa honom med boken. Emilie drömde i sin tur om att följa en renskötarfamilj under ett helt år. Turi ordnade så att hon kunde följa med hans bror, Aslak, och dennes familj under en hel vinter. Efter vintern hjälpte hon Johan att skriva.

Turi hade från början tänkt skriva på finska, men Emilie kunde inte finska, så boken fick skrivas på samiska. Under tre månader skrev Johan i små skrivhäften medan Emilie läste texten allteftersom. Resultatet blev en detaljrik skildring av samernas liv, skriven av någon som själv levde under de villkor han beskrev och ofta hade deltagit i de händelser han berättade om. Dessa kunskaper och iakttagelser publicerades i boken Muitalus sámiid birra (En berättelse om samerna) som kom ut första gången 1910. Den nya utgåvan från 2010 bygger på nytranskriberingar av Turis handskrivna manuskript, utförda av professor Mikael Svonni.

16:00
Hanna Horsberg Hansen
Johan Turi och Emilie Demant Hatt: ett modernt samarbete och en vänskap

År 1904 möttes två personer på ett malmtåg mellan den svensk-norska gränsen och Torneträsk i norra Sverige. Han var en samisk renskötare, jägare och berättare som bar på en stark önskan att skildra sitt folks liv och vardag. Hon var en dansk konstnär och upptäcktsresande som sökte en möjlighet att leva bland de samiska nomaderna under ett helt år. Mötet blev början på ett samarbete.
Samarbetet resulterade bland annat i boken Muittalus Sámiid Birra (En berättelse om samerna), som publicerades tillsammans med en atlas som innehöll fjorton teckningar av Turi. En nyutgåva av boken, utgiven i samband med hundraårsjubileet, är kompletterad med ytterligare bilder av Turi, vilket öppnar för en omvärdering av hans bildskapande. Emilie Demant publicerade i sin tur den illustrerade reseskildringen Ved ilden (Vid elden) 1922, utifrån sina erfarenheter bland samerna. Tillsammans öppnar dessa verk för en undersökning av det konstnärliga utbytet mellan Turi och Demant och hur deras samarbete kom att påverka deras fortsatta bildskapande.

16:45 Paus

17:00
Eeva-Kristiina Nylander
Ládjogahpir: Motstånd, motståndskraft och försoning

Duodji kan betraktas som en reservoar av kulturell kunskap. Begreppet är holistiskt och omfattar såväl nedärvda färdigheter och kunskaper som samisk filosofi, ontologi och världsåskådning. I sin presentation undersöker Eeva-Kristiina Nylander betydelsen av ládjogahpir, en traditionell samisk huvudbonad som förbjöds av kyrkan under 1800-talet. Ládjogahpir har bevarats i museisamlingar och väcker frågor om vad som händer när sådana föremål återförs till samiska samhällen. Nylander belyser också de känslor och erfarenheter som väcks när samiska duojárat kommer i kontakt med ládjogahpir, och visar hur duodji som bevarats i museisamlingar kan bidra till läkande och försoning. Presentationen bygger på ett konst-, forsknings- och craftivismprojekt som utvecklats tillsammans med Čiske-Jovsset Biret Hánsa Outi Pieski, liksom på deras bok The Ládjogahpir: Foremothers’ Hat of Pride (2020).

Medverkande

Krister Stoor, ursprungligen från Orusjohka, är universitetslektor och filosofie doktor i samiska studier vid Institutionen för språkstudier/Sámi dutkan samt Várdduo – Centrum för samisk forskning. Hans forskning undersöker hur berättelser som förmedlas genom jojk och muntlig tradition förs vidare och omtolkas i samtida sammanhang. Han studerar det immateriella kulturarvet och dess roll i samhället, ett forskningsfält som innefattar både jojk och muntliga berättartraditioner.

Harald Gaski är född och uppvuxen vid Deatnu/Tanaälven på den norska sidan av Sápmi. Han är författare, redaktör och pensionerad professor i samisk kultur och litteratur vid UiT – Norges arktiska universitet samt Sámi allaskuvla / Samiska högskolan. Gaskis forskning är inriktad på samisk kultur och litteratur, både muntlig och skriftlig, samiska värderingar och världsuppfattningar, estetik samt urfolkskritiska studier. Han spelade en avgörande roll i etableringen av samisk litteratur som akademiskt forskningsfält från mitten av 1980-talet. Gaski har även översatt samisk litteratur och Nils-Aslak Valkeapääs poesi till norska och engelska. Hans senaste bok är den trespråkiga Vuoiŋŋalašvuohta—Samisk åndelighet – An Essay on the Sámi People’s Spiritual Connection to Land från 2025. Bland hans senare publikationer finns också en antologi om samisk litteratur, utgiven 2020, med titeln Myths, Tales and Poetry from Four Centuries of Sámi Literature. Gaskis första bok utkom 1987. Den har titeln Med ord skal tyvene fordrives och den beskriver och analyserar berättande juoigantexter (samisk folkmusik). Gaski har varit gästforskare vid flera universitet världen över, och har bland annat medverkat i den internationella forskningsrådgivande panelen vid Nya Zeelands Māori Centre of Research Excellence vid Auckland University under en tioårsperiod (2006–2015). År 2006 tilldelades han det nordiska samiska språkpriset Gollegiella, och år 2024 utnämndes han till hedersdoktor vid Umeå universitet.

Mikael Svonni, professor emeritus i samiska, disputerade 1993 med en avhandling om det samiska språket hos samiska skolbarn. Han var professor i samiska och samisk kultur vid Umeå universitet 2003–2008 och i samisk språkvetenskap vid Universitetet i Tromsø 2008–2017. Hans forskning har framför allt rört nordsamisk satsbyggnad. Han har publicerat en mängd artiklar inom sitt forskningsområde och utarbetat en nordsamisk grammatik, både på svenska och nordsamiska, liksom en nordsamisk–svensk/svensk–nordsamisk ordbok, utgiven i Norge 2013 och senare i en väsentligt utökad version på Ravda Förlaget 2023. Han har även transkriberat Johan Turis Muitalus sámiid birra (En berättelse om samerna), som gavs ut i en ny utgåva 2010, och även Turis reseskildringar som ursprungligen publicerades 1931. Transkriberingarna utgår från Turis handskrivna manuskript, vilket gjort det möjligt för Svonni att rätta de felaktigheter som smugit sig in i tidigare utgåvor. Utgåvan från 2010 bygger på Svonnis transkribering, likaså reseskildringarna som gavs ut 2018 under titeln Mátkemuitalusat ja iežá muitalusat (Reseskildringar och andra berättelser). Vidare har Svonni analyserat Turis språk och berättarteknik i flera vetenskapliga artiklar. Bland dessa finns kapitlet ”Johan Turis berättarteknik” i antologin Visions of Sápmi (2015). Svonni har även visat hur Turis berättartekniska grepp och perspektiv kommer till uttryck i hans teckningar.

Hanna Horsberg Hansen är norsk professor emerita i konsthistoria. Från 2012 till pensioneringen 2024 var hon verksam vid den konstnärliga enheten på Konstakademin vid UiT – Norges arktiska universitet i Tromsø. Hon är pionjär inom forskningen om samisk konst. Under de senaste tjugofem åren har hon publicerat studier av samisk konst utifrån heterogena perspektiv, i stället för att inordna den i en linjär och eurocentrisk konsthistoria. Hennes forskning har bland annat omfattat en kritik av konsthistoria som disciplin och dess specifikt västerländska förståelse av konst och historia. Hennes publikationer behandlar såväl samtida som historisk samisk konst, institutionsbyggande samt sambanden mellan samisk konst och politik.

Eeva-Kristiina Nylander är postdoktor inom forskningsprogrammet Frontiers of Arctic and Global Resilience (FRONT) vid Giellagasinstitutet, Uleåborgs universitet.

Eva la Cour är konstnär verksam i Köpenhamn och har även en bakgrund inom medie- och visuell antropologi. Hennes praktik rör sig mellan film, konstnärlig forskning och samtidskonst och utforskar hur slumpmässiga möten, affektiva relationer och samarbetsprocesser kan utmana och vidga de institutionella ramarna för arkiv och kunskapsproduktion. Sedan hon som konststudent besökte Konsthögskolan i Tromsø 2008 och därefter bedrev fältarbete på Svalbard 2011 har hon intresserat sig för arktiska föreställningshorisonter. La Cour disputerade 2022 vid HDK-Valand, Göteborgs universitet, med en avhandling som byggde på erfarenheter från Svalbard och experiment med kollektiv videoredigering i realtid. Därefter var hon postdoktor vid Centre for Art as Forum, Köpenhamns universitet (2022–2024). För närvarande bedriver hon ett forskningsprojekt vid Center for Applied Ecological Thinking (2025–2027), också vid Köpenhamns universitet, där hon undersöker hur kunskapsproduktion i Kalaallit Nunaat (Grönland) och dess koloniala arv är sammanflätad med samtida ekologiska och sociala kriser.