Sápmi och dess kulturhistoria

Öppna seminarier och webinarier september 2026 – april 2027

Med anledning av att huvudbetänkandet från Sanningskommissionen för det samiska folket i Sverige överlämnas till Kulturdepartementet den 30 september 2026 arrangerar Kin museum för samtidskonst – tillsammans med Várdduo: Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet, Tjállegoáhte Författarcentrum Sápmi, Stockholms konstnärliga högskola och HDK-Valand – en serie seminarier och webbseminarier om samisk historia och kultur. Föreläsarna är samiska forskare och kulturutövare och seminarierna hålls på engelska.

Serien riktar sig till kulturarbetare, forskare och andra som vill fördjupa sina kunskaper om Europas urfolk och angränsande frågor. I centrum står Sápmis historia och kulturhistoria, liksom samtida samiska erfarenheter, villkor och uttryck. Författaren och litteraturvetaren Harald Gaski är rådgivare för seminarieserien.

Seminarierna äger rum hos projektets olika samarbetspartners runt om i Sverige samt i Hägerstensåsens medborgarhus, och streamas samtidigt via YouTube. Serien är en del av utställningen Om det fula och det vackra: Johan Turi, Outi Pieski och Johanna Minde som öppnar på Kin den 5 september 2026 och pågår till den 24 april 2027. Utställningen är den första på nästan hundra år med den legendariske renskötaren, jägaren och författaren Johan Turis teckningar. I utställningen visas även verk av konstnärerna Outi Pieski och Johanna Minde. Mer information finns på Kin museums webbplats:

link

Varje seminarium inleds med en föreläsning av en forskare, konstnär, författare, aktivist eller annan inbjuden medverkande och följs av frågor och samtal.

Seminarium 1
16:30–19:00 tisdag den 1 september 2026 (endast online)

Vargjägaren som blev en samisk klassiker: Johan Turis konst sedd och bedömd ur ett urfolksestetiskt perspektiv

Harald Gaski, litteraturprofessor och författare, lyfter fram det faktum att det dröjde hundra år innan Johan Turi (1854–1936) började erkännas som konstnär. Under lång tid var han främst känd utanför den samiska världen som författare till Muitalus sámiid birra (1910), den första samiska boken skriven på samiska av en same – en bok som hade en tydligt samisk röst men som inte var en religiös text. För de samer som kände Turi var han framför allt en skicklig vargjägare med omfattande kunskaper om samisk kultur, som han hade stark vilja att förmedla. När hans konst ställdes ut i Köpenhamn 1928 beskrevs hans färglagda teckningar som ”unga och helt opåverkade”. Verken präglades av en friskhet och introducerade motiv från ett geografiskt område som i Köpenhamn uppfattades som perifert. I dag är Turi en av de mest citerade samiska författarna och han betraktas som urfolksfilosof och en viktig inspirationskälla för samisk kulturell revitalisering.

Harald Gaski är född och uppvuxen vid Deatnu/Tanaälven på den norska sidan av Sápmi. Han är författare, redaktör och pensionerad professor i samisk kultur och litteratur vid UiT – Norges arktiska universitet samt Sámi allaskuvla / Samiska högskolan. Gaskis forskning är inriktad på samisk kultur och litteratur, både muntlig och skriftlig, samiska värderingar och världsuppfattningar, estetik samt urfolkskritiska studier. Han spelade en avgörande roll i etableringen av samisk litteratur som akademiskt forskningsfält från mitten av 1980-talet. Gaski har även översatt samisk litteratur och Nils-Aslak Valkeapääs poesi till norska och engelska. Hans senaste bok är den trespråkiga Vuoiŋŋalašvuohta—Samisk åndelighet – An Essay on the Sámi People’s Spiritual Connection to Land från 2025. Bland hans senare publikationer finns också en antologi om samisk litteratur, utgiven 2020, med titeln Myths, Tales and Poetry from Four Centuries of Sámi Literature. Gaskis första bok utkom 1987. Den har titeln Med ord skal tyvene fordrives och den beskriver och analyserar berättande juoigantexter (samisk folkmusik). Gaski har varit gästforskare vid flera universitet världen över, och har bland annat medverkat i den internationella forskningsrådgivande panelen vid Nya Zeelands Māori Centre of Research Excellence vid Auckland University under en tioårsperiod (2006–2015). År 2006 tilldelades han det nordiska samiska språkpriset Gollegiella, och år 2024 utnämndes han till hedersdoktor vid Umeå universitet.

Seminarium 2
13:00–15:30, torsdag den 22 oktober 2026
Várdduo – Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet

Bunden till marken: anknytning till marken och förlusten av den i samiska samhällen

Seminariet omfattar tre föredrag: Gudrun Norstedt talar om ”Ett gränsfall – Medborgarskap och rättigheter till betesmarker i nordligaste Fennoskandien 1800–1850”. Åsa Össbo presenterar ”Att skydda renskötarnas mark? De motstridiga resultaten av avgränsningen av odlingsgränsen genom Norrbotten län 1867–1890”. Slutligen diskuterar Kristina Sehlin MacNeil ”Omtvistade marker, föränderliga världar – Samernas och ursprungsbefolkningarnas relation till marken i en tid av geopolitiska förändringar”.

Gudrun Norstedt intresserar sig för hur samerna använde och fördelade naturens resurser sinsemellan, innan den första rennäringslagen trädde i kraft 1886. Hennes forskning fokuserar särskilt på 1600- och 1700-talen, då samerna fortfarande utgjorde den dominerande befolkningsgruppen i större delen av de så kallade lappmarkerna och dessutom var i majoritet bland nämndemännen i häradsrätterna. En central del av hennes forskning bygger på K.B. Wiklunds avskriftssamling, som omfattar mer än 2 500 avskrifter av tingsprotokoll rörande markanvändningen i lappmarkerna under perioden 1645–1845. Hon har digitaliserat samlingen och arbetar långsiktigt med att bygga upp en geografisk databas med uppgifter om samtliga personer och platser som omnämns i protokollen. Parallellt bedriver hon mer avgränsade studier av specifika frågor, däribland det skogssamiska fisket.

Åsa Össbo är forskare vid Várdduo och arbetar i olika forskningsprojekt med fokus på energiproduktion och konflikter kring markanvändning i samiska områden. Under 2025 arbetade hon i projektet Blickar från periferin. När global energiomställning möter nordisk glesbygd, som undersöker hur olika aktörer tänker sig den förnybara energiomställningen, hur den genomförs och ifrågasätts i de nordliga delarna av Sverige och Finland samt Grönland. Under perioden 2025 till 2030 ingår hon i forskningsprogrammet KOSA – Konflikt eller samverkan? Lära av historien, spänningar och konflikter kring markanvändning i Sveriges arktiska region, som är ett samarbete mellan forskare från Luleå tekniska universitet, Ájtte – Svenskt fjäll och samemuseum i Jokkmokk, Umeå universitet, och Lunds universitet. Hon disputerade 2014 i historia med en avhandling om svensk vattenkraftutbyggnad i renskötselområdet och har efter det bland annat undervisat i samiska studier. Hennes forskning omfattar urfolks samtida och historiska markanvändning, konflikter kring och konsekvenser av naturresursexploatering och energiomställning i urfolksområden och nordliga glesbygder samt urfolks arbetarhistoria, särskilt i Arktis.

Kristina Sehlin Macneil är docent i samiska studier och sedan den 1 mars 2026 universitetslektor vid Várdduo. Hennes forskning rör konflikter och maktrelationer som påverkar urfolk, med särskilt fokus på kulturellt, strukturellt, extraktivt och lateralt våld i relation till urfolks- och lokalsamhällen. Hon har utvecklat och tillämpat begreppet extractive violence för att analysera hur olika former av resursutvinning påverkar urfolkssamhällen, och hon fortsätter att utveckla konfliktforskning tillsammans med urfolkssamhällen genom att undersöka lateralt våld och dess kopplingar till yttre tryck på samhällen i urfolkskontexter. Hon leder och medverkar i flera forskningsprojekt. Ett pågående projekt om lateralt våld utgör en central del av hennes verksamhet. Hon är också forskare i projektet Reassembling Democracy in Sweden: Trans-Disciplinary Research on Minority Narratives, Civic Imagination, and Participatory Futures in Sweden and Beyond i samarbete med forskare vid Linköpings universitet, finansierat av Vetenskapsrådet. Vidare är hon medforskare i det kanadensiska kunskapsnätverket MinErAl (Knowledge Network on Mining Encounters and Indigenous Sustainable Livelihoods).

Seminarium 3
16:30–19:00 måndag den 30 november 2026
Stockholm konstnärliga högskola

Duodjis historia och krafterna i en duddjon-process

Duojár och professor Gunvor Guttorm föreläser om duodjis (sameslöjdens) historia samt vad det innebär att arbeta utifrån en idé där improvisation utgör en central del av arbetsprocessen. Det här förhållningssättet bygger på hennes egen duodji-praktik (skapandeprocess) där hon utforskar ett ämne som engagerar henne. När man arbetar med naturmaterial är improvisation en del av tillvägagångssättet och det slutliga resultatet kan komma att avvika långt från den ursprungliga idén. Ett exempel är ládjogahpir (den så kallade hornhatten) och dess inre konstruktion, fierra. Varför försvann ládjogahpir, som användes dagligen under perioden från 1700- till 1900-talet, ur bruk? Genom sitt eget improvisationsarbete med fierra spekulerar hon kring svar i relation till ett bredare spektrum av duodji-praktiker.

Gunvor Guttorm är deltidsprofessor i duodji vid Sámi allaskuvla/Sámi University of Applied Sciences i Guovdageaidnu/Kautokeino. Hon driver också egen verksamhet i företaget GG Duodjikonsult. Hennes forskning fokuserar på duodji i ett samtida sammanhang och ur ett urfolksperspektiv. I sitt arbete har hon försökt förstå samtida duodji och duddjon genom att undersöka vilken ställning och betydelse vilken ställning och betydelse de har haft och fortfarande har i de samiska samhällena. Att själv utöva duodji är en viktig del av hennes konstnärliga forskning.

Bland hennes senaste forskningsprojekt finns Architecture of Aroha (2024). Hon medverkar också i forskningsprojektet Textile Heritage (2025–2030), som drivs av Konstfack i Stockholm. Mellan 2020 och 2022 var hon projektledare på den norska sidan av Sápmi för projektet Arctic Indigenous Arts and Design Archives, som engagerade flera utövare och institutioner över stora delar av Sápmi. Tillsammans med professor Harald Gaski var hon redaktör för den banbrytande antologin DuodjiReader (2022). År 2022 kuraterade hon utställningen Arctic Highways tillsammans med Dan Jåma, Tomas Colbengtson och Britta Marakatt Labba. Hon har även varit huvudredaktör för tidskriften Dieđut.

Seminarium 4
17:00, onsdag den 27 januari 2027 på HDK-Valand i Göteborg

Konsten och livet

Konstnären Britta Marakatt-Labba berättar om sitt konstnärskap och hur det vuxit fram som en del av livet i en renskötarfamilj.

Britta Marakatt-Labba, född i Ađevuopmi/Idivuoma och numera bosatt i Badje Sohppar/Övre Soppero (båda i Giron/Kiruna kommun på den svenska sidan av Sápmi), har i över ett halvt sekel varit en av de mest betydelsefulla samiska konstnärerna. Sedan det internationella genombrottet i samband med Documenta i Kassel 2017 hör hon också till en av Nordeuropas mest uppmärksammade konstnärer. I sina verk skildrar hon vardagliga aktiviteter, politiska och historiska skeenden samt mytologiska motiv. Ett återkommande inslag är urmodern med den röda hornmössan (ládjogáphir), som var vanlig i de nord- och östsamiska områdena fram till att den förbjöds av kyrkan under 1800-talet.

Marakatt-Labba är främst känd för sina broderier, men berättar också sina historier genom grafik, skulptur och installationer. Liksom den samiska jojken saknar hennes berättelser ofta en tydlig början och ett tydligt slut. Panoramiska landskap med vita bergsplatåer bildar fond för detaljrika scener som utspelar sig i förgrunden. I en tidig intervju framhöll hon att textilier var något som de nomadiserande renskötande samerna alltid bar med sig under sina årliga förflyttningar eftersom de är lätta att packa ihop och transportera. Likaså har hennes textilier ytterst sitt ursprung i naturen och där hör de hemma.

Seminarium 5
17:00 torsdag den 4 februari 2027 Tjállegoahte Författarcentrum Sápmi i Jokkmokk

Johan Turis berättelse om samisk skolgång – steg mot en samisk epistemologi

Professor emerita i pedagogik Asta Mitkija Balto föreläser om samisk utbildning och om samernas strävan efter ett större inflytande över utbildningens innehåll sedan början av 1900-talet. Att förverkliga en genuint samisk skola – en skola som värnar om och förmedlar samiska värderingar – är fortfarande en pågående kamp. Sannings- och försoningskommittéer i Norge, Sverige och Finland har redogjort för de svårigheter som samerna upplevde när deras språk, kultur och identitet undertrycktes. Det är nu mer angeläget än någonsin att utbildnings- och kulturorganisationer bidrar till att öka medvetenheten och återupprätta det som gått förlorat. I sin bok från 1910 lyfte Johan Turi fram hur skolorna undervisade samiska barn ur ett icke-samiskt perspektiv och ersatte, enligt Turi, deras medfödda samiska natur med främmande värderingar. Den assimilering och kolonisering som Turi beskrev fortsätter än i dag och påverkar alla åldersgrupper. Avkolonisering innebär att sätta samisk kunskap, språk och värderingar i centrum – att lära sig på nytt hur man är same.

Asta Mitkija Balto är född 1948 i Kárásjohka/Karasjok på den norska sidan av Sápmi. Hon växte upp på en liten gård där man levde av naturen: fiske, jakt och bärplockning. Släkten hade dessutom renar. När hon som sjuåring började på internatskola talade hon inte norska. Hon är mamma till en son och en dotter och en lycklig mormor. Balto avslutade sina studier vid universitetet i Oslo 1986 och anställdes som forskare vid Nordiska Sámi-institutet, en unik institution som drivs av och för det samiska samhället. Under perioden 1989–1994 var hon direktör för Sámi-utbildningsrådet, som verkade under det norska utbildningsministeriet. Fram till 2015 var hon under olika perioder rektor, vicerektor, lektor, biträdande professor och docent vid Sámi allaskuvla/Sámiska högskolan i Guovdageaidnu/Kautokeino.

År 2014 och 2024 utsågs hon till att delta i ackrediteringen av språkprogrammet Aha Pūnana Leo på Hawaii, tillsammans med urfolksprofessorer från hela världen. Sedan 2024 har hon även en rådgivande befattning i etik inom BIRGEJUPMI, HORIZON EU:s forsknings- och innovationsprojekt. Hon har utsetts till hedersdoktor vid WINU (International Indigenous University) för sitt livslånga arbete inom samisk och annan urfolksutbildning. Genom sitt arbete för revitalisering av samiska och andra urfolks språk och kulturer bidrar hon till att stärka människors stolthet och självkänsla samt till att utveckla samisk forskning och kunskapsproduktion i riktning mot ett ökat intellektuellt självbestämmande.

Seminarium 6
18:00 torsdag den 18 mars 2027 Hägerstensåsens medborgarhus i Stockholm

Sex år efter Girjasdomen: Hur är läget nu?

Renskötaren och ordföranden i Svenska Samernas Riksförbund, Matti Blind Berg, berättar om den uppmärksammade Girjasdomen och dagens utmaningar. Girjasdomen från 2020, där Girjas sameby vann mot staten och fick beslutanderätt över jakt och fiske på småvilt inom sitt område, är ett prejudikat som både har hyllats och väckt debatt. Hur ser läget ut nu, sex år efter domen? Vilka är de konkreta konsekvenserna och hur ser framtiden ut?

Det var under Matti Blind Bergs tid som ordförande för Girjas sameby som de fick rätt i frågan om kontrollen över jakt och fiske på småvilt inom samebyns område. Högsta domstolens dom innebär att Girjas sameby och inte staten, med stöd av principen om urminnes hävd, har rätt att avgöra när, hur och av vem småviltsjakt och fiske får bedrivas på samebyns marker. Det innebär bland annat att Girjas sameby kan begränsa jakt och fiske under känsliga perioder, exempelvis kalvningen i maj och renmärkningen i juli. Fram till 2020 var det Länsstyrelsen som utfärdade tillstånd för jakt och fiske, men sedan domen är det samebyn själv som fattar dessa beslut. Domen utgör ett prejudikat och har lett till att flera andra samebyar har stämt staten i samma fråga. Hittills har dock inga ytterligare domar meddelats.

Matti Blind Berg är renägare i Girjas sameby och ordförande för Sámiid riikkeasearvi/Svenska samernas riksförbund (SSR). Han bor i Puoltsa i Kiruna kommun och har sina rötter i Girjas sameby där han har varit ordförande. Under olika perioder har han suttit i Sametinget för Samelandspartiet, den politiska grenen av SSR.

Seminarium 7
17:30 7 torsdag 22 april 2027
Kin museum för samtidskonst

Ett halvår efter Sanningskommissionens huvudbetänkande: Vad händer nu?

Universitetslektor och filosofie doktor i samiska Krister Stoor föreläser om vad som har hänt under det halvår som gått sedan Sanningskommissionen för det samiska folket publicerade sitt huvudbetänkande, och om vad som väntar framöver. Vilka positiva och negativa konsekvenser kan betänkandet få för samerna på den svenska sidan av Sápmi? Och kommer det att leda till försoning?

Till skillnad från flera andra liknande kommissioner ingår inte ordet ”försoning” i kommissionens namn. I sin framställning till Kulturdepartementet framhöll Sametinget dock att sanningskommissionens arbete är tänkt att följas av en försoningsprocess, förutsatt att kommissionens rekommendationer genomförs.

Krister Stoor, Orusjohka/Årosjokk, är universitetslektor och filosofie doktor i samiska vid institutionen för språkstudier/Sámi dutkan och Várdduo – Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet. Han intresserar sig för hur berättelser i jojk och andra muntliga traditioner återkommer i nutida sammanhang. Immateriellt kulturarv som samhällskraft är hans forskningsområde och där ingår både jojk och muntliga berättelser.

Bild 1-2: Johan Turi